Vinjett-HABC.jpg

Handelspolitiskt ABC

Här kan du söka efter förklaringar till handelspolitiska termer, begrepp och förkortningar. Du kan söka i Handelspolitiskt ABC på tre sätt:

  1. Använd sökrutan.
  2. Sök direkt på bokstav.
  3. Sök i visa förkortningar. 

Ord som börjar med: EU

EU:s fördrag

(EG-fördraget,Romfördraget)

EU:s verksamhet baseras på ett flertal fördrag (avtal mellan EU-länderna). Dessa fördrag innehåller de grundläggande reglerna och principerna för samarbetet, til exempel vad EU:s institutioner ska ansvara för, gränserna för vad EU får fatta beslut om och hur lagstiftningsprocessen ska gå till.

Från handels- och näringslivssynpunkt är Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF, före detta EG-fördraget eller Romfördraget) det mest betydelsefulla fördraget. Här slås fast att EU är en tullunion, där tullar ska vara förbjudna mellan medlemsstaterna medan en gemensam tulltaxa och en gemensam yttre handelspolitik ska gälla gentemot tredje land. Vidare finns här bland annat de centrala reglerna om den inre marknaden med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Bestämmelser finns också om den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) samt regler kring konkurrens- och transportpolitik.

De viktigaste fördragen ur ett handelspolititiskt perspektiv är:

Romfördraget, Europeiska enhetsakten, EU-fördraget (Maastrichtfördraget), Amsterdamfördraget, Nicefördraget, Lissabonfördraget.

Se Acquis Communautaire, EU:s utvidgningar, EUF-fördraget, EU-fördraget,  Maastrichtfördraget

Skriv ut

EU:s företrädesprincip

En grundläggande princip inom EU är att EU-rätten har företräde framför nationell rätt. Detta innebär att om en lagbestämmelse i ett land strider mot en EU-regel är landets myndigheter skyldiga att tillämpa EU-regeln och således åsidosätta den inhemska lagen. Se EU-domstolen, Solvit

Skriv ut

EU:s gemensamma handelspolitik

(CCP,Common Commercial Policy)

EU har en gemensam yttre handelspolitik. Sverige och de andra medlemsländerna har alltså ingen egen handelspolitik. Alla EU:s medlemsländer har samma tullar mot omvärlden. Handelsavtal som rör utbyte av varor och tjänster med länder utanför EU är gemensamma för alla medlemsländer och EU har gemensamma förhandlingspositioner i internationella handelsförhandlingar. Den gemensamma handelspolitiken omfattar även handelspolitiska skyddsåtgärder, handelsrelaterade aspekter av immaterialrätt och utländska direktinvesteringar. Därtill har EU en gemensam jordbrukspolitik som i hög grad påverkar handeln. Det gemensamma regelverket på den inre marknaden – gällande bland annat miljö, säkerhet och hälsa – påverkar också EU:s handel med omvärlden.

Beslutanderätten i handelspolitiska frågor är delad mellan ministerrådet och Europaparlamentet. Europeiska kommissionen har initiativrätt inom handelspolitiken. Det betyder att kommissionen initierar förhandlingar, lägger förslag och förhandlar för EU:s räkning inom ramen för de direktiv som ministerrådet utfärdat och i samråd med en särskild kommitté som utsetts av ministerrådet - den handelspolitiska kommittén (Trade Policy Committee). Det är i den handelspolitiska kommittén som Sverige och de andra medlemsländerna har möjlighet att påverka utformningen av EU:s handelspolitik. Kommissionen för EU:s talan både i WTO och andra handelspolitiska förhandlingar. Under förhandlingen rapporterar kommissionen regelbundet till den särskilda kommittén och till Europaparlamentet om förhandlingsläget. EU:s handelsavtal antas av ministerrådet genom beslut med kvalificerad majoritet och godkänns av Europaparlamentet. Det finns dock några undantagsfall för vilka ministerrådet ska ta beslut med enhällighet. Se tredjeländer, kommissionen, WTO, Europaparlamentet, HPK.

Skriv ut

EU:s handelsavtal

EU har slutit ett stort antal bilaterala avtal om upprättanden av frihandelsområden i enlighet med WTO:s regler. Utöver varuhandel inkluderar avtalen ofta tjänstehandel och andra handelsrelaterade områden såsom till exempel investeringar, immaterialrätt, konkurrensregler och offentlig upphandling.

De avtal som hittills ingåtts har haft olika syften. Flera av dem har slutits med länder i närområdet. EES-avtalet är det mest avancerade avtalet. Det är ett fördjupat frihandelsavtal som utsträcker den inre marknadens fyra friheter till Island, Norge och Liechtenstein. Ett liknande avtal finns också med Schweiz.

Stabiliserings- och associeringsavtal med Balkanländerna knyter dessa stater närmare till EU-samarbetet. EU har också slutit associeringsavtal med ett tiotal länder runt Medelhavet. Europa-Medelhavsavtalen är en del av den så kallade Barcelonaprocessen och ska utgöra stommen för ett stort planerat frihandelsområde runt Medelhavet. EU har även en tullunion med Turkiet.

Andra av EU:s frihandelsavtal har till stor del motiverats av att avtalsparten ska utvecklas ekonomiskt, men där även EU förväntas få tillgång till en viktig växande marknad. Hit hör avtalen med Mexico, Chile och Sydafrika. Till denna kategori kan också räknas EU:s ännu oavslutade förhandlingar med GCC-länderna i Mellanöstern samt Mercosur i Sydamerika.

Under Doharundans första år valde EU att avstå från att inleda nya förhandlingar om frihandelsavtal, men 2006 lanserade EU en ny politisk strategi (se Global Europe) för att främja den externa dimensionen av EU:s konkurrenskraft. I strategin ingår nya frihandelsavtal som en viktig komponent. EU:s delvis nya hållning är att valet av avtalspart främst ska grundas på det europeiska näringslivets kommersiella intressen. Sådana förhandlingar pågår för närvarande med Indien och Kanada (se CETA). Ett avtal med Sydkorea kunde träda ikraft provisoriskt 1 juli 2011.

Skriv ut

EU:s inre marknad

EU:s inre marknad karaktäriseras av de fyra friheterna som innebär fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital inom EU och Norge, Liechtenstein och Island. Den inre marknaden infördes 1993.

 

Skriv ut

EU:s konkurrensregler

Artikel 101 i EUF-fördraget förbjuder konkurrensbegränsande avtal, det vill säga avtal mellan företag som hindrar eller snedvrider konkurrensen på ett sätt som påverkar handeln mellan medlemsländerna. Genom så kallade gruppundantag från huvudregeln har dock kommissionen under bestämda förutsättningar tillåtit vissa typer av vanligt förekommande avtal, till exempel ensamåterförsäljaravtal, återförsäljaravtal för motorfordon och patentlicensavtal. Gruppundantag utfärdas i form av förordningar.

Artikel 102 förbjuder företag som har en marknadsdominerande ställning att missbruka denna ställning. Det kan till exempel vara leveransvägran till en kund eller underprissättning (dumpning) i syfte att slå ut svagare konkurrenter. Koncentrationskontrollförordningen ger kommissionen rätt att granska större företagsfusioner och förbjuda sådana som skapar eller stärker en dominerande marknadsställning som hindrar konkurrensen. Kommissionen kan även ge böter till företag som bryter mot reglerna. Jämför Handel och konkurrens

Skriv ut

EU:s likabehandlingsprincip

(Icke diskrimineringsprincip)

Ingen form av diskriminering på grund av nationalitet får förekomma i någon form inom EU:s-fördragens tillämpningsområde. Principen om likabehandling innebär att medlemsländerna inte får behandla medborgare eller företag från ett annat medlemsland annorlunda än deras egna. Om ett medlemsland avviker från denna princip är det endast tillåtet om det finns undantag i EU-rätten eller om det finns sakliga skäl för en olikbehandling.

Skriv ut

EU:s utvidgningar

EU (tidigare EG) hade från början, år 1957, sex medlemmar: Frankrike, Italien. Västtyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Sedan dess har organisationen utvidgats sju gånger: 1973 (Danmark, Irland och Storbritannien), 1981 (Grekland), 1986 (Portugal och Spanien), 1995 (Finland, Sverige och Österrike), 2004 (Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern), 2007 (Bulgarien och Rumänien) och 2013 (Kroatien). Dessutom utvidgades EU indirekt 1990 när Östtyskland upphörde att existera och blev en del av dåvarande Västtyskland, och därmed också en del av EU. 

Se vidare Köpenhamnskriterierna, Kandidatland, stabiliserings- och associeringsavtal. 

Skriv ut

EU:s utvidgningar

EU har utvidgats sju gånger: 1973 (Danmark, Irland och Storbritannien), 1981 (Grekland), 1986 (Spanien och Portugal), 1995 (Finland, Sverige och Österrike), 2004 (Cypern, Estland, Lettland, Littauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien,Tjekien och Ungern), 2007 (Bulgarien och Rumänien) och 2013 (Kroatien). EU (tidigare EG) hade från början, år 1957, sex medlemsländer: Frankrike, Italien, Västtyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg.

Skriv ut

EU-domstolen

EU-domstolen har två huvudsakliga uppgifter: att döma i tvister mellan medlemsländer och EU:s institutioner, samt att tolka EU-rätten.

EU-domstolen har genom sina domar i mycket hög grad påverkat utvecklingen av EU eftersom det är domstolen som ytterst tolkar EU-rätten. Det regelverk som idag gäller på den inre marknaden i EU är delvis resultatet av en serie domar i domstolen, bland annat Cassisfallet.

EU-domstolen består av en domare från varje medlemsland och biträds av åtta generaladvokater. Både domare och generaladvokater utses gemensamt av medlemsländerna för en period av sex år.

Skriv ut

EUF

Fördraget om den europeiska unionens funktionssätt. Från handels- och näringslivssynpunkt är Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF, före detta EG-fördraget eller Romfördraget) det mest betydelsefulla fördraget. Här slås fast att EU är en tullunion, där tullar ska vara förbjudna mellan medlemsstaterna medan en gemensam tulltaxa och en gemensam yttre handelspolitik ska gälla gentemot tredje land. Vidare finns här bland annat de centrala reglerna om den inre marknaden med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Bestämmelser finns också om den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) samt regler kring konkurrens- och transportpolitik.

Skriv ut

EU-fördrag

EU baseras på ett flertal fördrag mellan EU:s medlemsländer. De två mest grundläggande fördragen är fördraget om Europeiska unionen (FEU) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Dessa fördrag innehåller de grundläggande relgerna och pricniperan för samarbetet, till exempel vad EU:s institutioner ska ansvara för, gränserna för vad EU får fatta beslut om och hur lagstiftningsprocessen ska gå  till.

Skriv ut

Eurasien Ekonomiska Unionen (EAEU)

Eurasien Ekonomiska Unionen etablerades år 2015. Ryssland, Vitryssland, Kazachstan, Armenien och Kyrgystan är medlemmar i EAEU. Samarbetet är en vidareutveckling av tullunionen mellan Ryssland, Vitryssland och Kazachstan (etablerat 2010) och syftar till ökad integration mellan sina medlemmar genom att nå fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. EAEU är en tullunion som innebär att länderna har en gemensam handelspolitik och  tillämpar enhetliga tullsatser för import och en gemensam tullkod.

 

 

Skriv ut

EURATEX

(European Apparel and Textile Organization)

Eurotex är den gemensamma branschorganisationer för den europeiska textil - och konfektionsindustrin. Eurotex arbetar gentemot EU:s institutioner, främst Europeiska kommissionen.

Skriv ut

Euro

Namn på EU:s gemensamma valuta. En euro delas upp i 100 cent. Se Europeiska Ekonomiska och Monetära Unionen, Europeiska Centralbanken.

Skriv ut

EUROCOMMERCE

Branschorganisation för den europeiska detalj- och grossisthandeln. Har bland annat som syfte att föra fram handelns synpunkter och påverka EU:s beslut i frågor som berör detalj- och grossisthandeln samt verka för att EU:s position vid handelsförhandlingar med tredje land ska få en frihandelsvänlig inriktning. Kontakter främst med Europeiska kommissionen. Jämför Foreign Trade Association.

Skriv ut

EUROFER

(eng: European Confederation of Iron and Steel Industries,fr: Association Européenne de la Sidérurgie)

Branschorganisation för järn- och stålindustrin i EU. EUROFER samordnar den gemensamma forskningen i EU:s stålindustri och driver frågor som gäller utformningen av den framtida forskningspolitiken inom denna bransch. Samarbete drivs vidare i frågor som gäller handelspolitik, miljö, energi, juridik, tekniska handelshinder och standarder. EUROFER bidrar även till utformningen av EU:s position i internationella handelsförhandlingar av vikt för järn- och stålindustrin. Kontakterna sker främst med Europeiska kommissionen. Se även EKSG.

Skriv ut

EUROMED

Det är ett partnerskap mellan EU och länderna i södra Medelhavet som syftar till att etablera ett djupt och omfattande frihandelsområde genom att ta bort hindren mot handel och investeringar mellan parterna. Förutom EU, deltar 11 länder i samarbetet, nämligen: Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Tunisien, Libyen, Palestina, Syria och Turkiet. Samarbetet innebär ett närverk av frihandelsavtal där EU avslutar med alla länder frihandelsavtal samt att alla dessa 11 länder slutar frihandelsavtal mellan sig.

Skriv ut

Europa 2020

Den övergripande tillväxtstrategin för EU under perioden 2010-2020 som ersatt Lissabonstrategin. Strategin syftar till ”smart, uthållig och inkluderande” tillväxt. Strategin är allmänt hållen men mer detaljerad i de sju så kallade flaggskeppsinitiativen som var och ett innehåller stora mängder förslag inom olika områden. Mest uppmärksamhet av dessa initiativ i ett handelssammanhang har den digitala agendan fått. Det finns även en strategi spedifikt för den inre marknaden (Single Market Act) och en annan strategi för den yttre handelspolitiken, Trade, Growth and World Affairs, som ersatt Global Europe.

Skriv ut

Europa-Medelhavsavtal

Inom ramen för sin Medelhavsstrategi har EU ingått associeringsavtal med Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Tunisien, samt ett så kallat interimsavtal med liknande innehåll med den Palestinska myndigheten. Associeringsavtalet med Syrien har lagts på is. Dessutom finns ett avtal mellan EU-Turkiet. Europa-Medelhavsavtalen har politiska och ekonomiska komponenter.

Handel utgör en viktig beståndsdel och avtalen ska bilda stommen i det stora frihandelsområde som är under förhandling. Se också Barcelonaprocessen, Pan-Euro Med. (Eng: Euro-Med Association Agreements).

Skriv ut

Kommerskollegium, Box 6803, 113 86 Stockholm.
Besöksadress: Drottninggatan 89.
Tel: 08-690 48 00     Fax: 08-30 67 59

E-post: kommersk...@kommers.se

Om Cookies