I de flesta länder är stat och kommun genom offentlig upphandling de största enskilda inköparna av varor och tjänster. Omfattningen av den offentliga upphandlingen varierar länder emellan bland annat beroende på den offentliga sektorns storlek och den utsträckning typiskt statlig verksamhet varit föremål för privatiseringar. Bara i EU är det fråga om en marknad värd 1500 mdr euro, vilket motsvarar 16 % av unionens BNP (siffror för 2002).
I Sverige är huvudregeln att vem som helst kan delta i en offentlig upphandling, men i andra länder är ofta möjligheten för utländska företag att delta begränsad. Staten använder då de offentliga inköpen som ett styrmedel för socioekonomiska ändamål, t.ex. för att gynna det inhemska eller regionala näringslivet. Om fler länder öppnade för utländsk konkurrens i sina upphandlingar skulle därför handeln kunna öka, men det skulle även innebära ”billigare” upphandlingar för det offentliga och sparade skattepengar.
WTO:s multilaterala avtal omfattar inte offentlig upphandling
Offentlig upphandling regleras varken i WTO:s varuhandelsavtal, GATT, eller i tjänstehandelsavtalet GATS (se GATT artikel III.8 och GATS artikel XIII.1). Dessa undantag får till följd att de WTO-medlemmar som inte är parter till GPA (se nedan) är relativt fria att skydda sina offentliga upphandlingsmarknader. Offentlig upphandling ingår inte i mandatet för Doharundan.
Inom ramen för GATS förhandlar man dock sedan många år tillbaka om huruvida GATS ska inkludera offentlig upphandling av tjänster. Förhandlingarna går dock mycket långsamt. En stor del av den offentliga upphandlingen rör upphandling av olika typer av tjänster.
Läs mer:
Tjänstehandel - GATS
Frivilligt avtal om offentlig upphandling
WTO-medlemmarna kan välja att ansluta sig till WTO:s plurilaterala avtal om offentlig upphandling - GPA (Government Procurement Agreement). Till skillnad från de multilaterala avtalen är medlemskap i de plurilaterala frivilligt. Ett 40-tal länder har i GPA kommit överens om att, åtminstone till viss del, öppna sina upphandlingar för leverantörer, varor och vissa tjänster (t.ex. byggentreprenader) från andra GPA-anslutna länder.
Avtalet täcker upphandling från statliga myndigheter, lokala och regionala myndigheter och därtill hörande bolag samt upphandlande enheter inom försörjningssektorerna el, vatten och transporter. Upphandling som värdemässigt överstiger vissa överenskomna tröskelvärden uttryckta i IMF:s Special Drawing Rights ska vara utsatta för internationell konkurrens. Avtalet innehåller principen om nationell behandling, förfaranderegler, rättsmedel, med mera.
Medlemmarna i GPA är förutom EU:s 27 medlemsstater, tolv höginkomstländer som Sydkorea, Japan, Kanada och USA. Åtta länder förhandlar för tillfället om anslutning, däribland Kina som precis ansökt (december 2007) om att påbörja förhandlingarna. Det begränsade antalet parter till GPA beror bland annat på att många utvecklingsländer inte ser några större vinster med ökat marknadstillträde till GPA-parternas offentliga upphandlingar på grund av sin låga konkurrenskraft och att de dessutom vill ha kvar möjligheten att gynna sina egna företag i offentliga upphandlingar.
Sedan slutet av 1990-talet pågår en översyn av GPA i WTO:s kommitté för offentlig upphandling där Sverige representeras av EU. Parterna nådde 2006 en principöverenskommelse om en ny avtalstext som bland annat syftar till att göra avtalet mer attraktivt för utvecklingsländer så att även de skall ansluta sig till GPA. Parallellt med förhandlingar om avtalstexten pågår förhandlingar om marknadstillträde.
Transparens i offentlig upphandling
Offentlig upphandling omsätter stora summor och om den inte sköts rätt kan det uppstå tillfällen till korruption och förskingring, vilket fördyrar och försämrar inköpen. Dessutom är transparens en förutsättning för att leverantörer, såväl utländska som inhemska, skall kunna delta i offentliga upphandlingar. Därför är det viktigt att upphandlingsprocessen samt de förfaranderegler som styr den är öppen för insyn (transparens).
Vid WTO:s ministerkonferens i Singapore 1996 tillsattes en arbetsgrupp som skulle studera transparens i offentlig upphandling. Frågan utgjorde en av de s.k. singaporefrågorna tillsammans med investeringar, konkurrens och förenklade handelsprocedurer. Efter WTO:s ministerkonferens i Cancún 2003 beslöt Allmänna rådet 2004 att skjuta upp arbetet med transparens i offentlig upphandling samt två av de andra singaporefrågorna (konkurrens och investeringar). Arbetet kommet inte återupptas så länge Doharundan pågår. Ökad transparensen i offentlig upphandling är fortfarande viktigt, men arbetet får nu bedrivas i andra fora, exempelvis OECD.
Offentlig upphandling i EU:s regionala och bilaterala handelsavtal
EU strävar efter att offentlig upphandling ska ingå i de bilaterala och regionala handelsavtal som EU sluter med tredje länder. Gällande de länder som redan är parter till GPA strävar man efter mer långtgående handelsliberaliseringar (”GPA Plus”). EU förhandlar även om offentlig upphandling med mindre utvecklade länder som inte är parter till GPA. Offentlig upphandling ingår i EU:s avtal med Mexico, Chile och Cariforum (femton karibiska länder).