Världshandeln har drabbats hårt av den djupa ekonomiska krisen. För ett extremt handelsberoende land som Sverige är detta oroande. Att det dessutom är frestande för olika länder att ta till protektionistiska åtgärder i kristider, ger än större anledning till oro. Dessbättre verkar inte protektionismen i praktiken ha ökat påtagligt – hittills.
Vissa protektionistiska åtgärder har förvisso vidtagits. Men inte mer än i en ”normal” konjunkturnedgång. Och visst är det oroande att stimulanspaket och andra åtgärder för att ta länder ur krisen innehåller protektionistiska inslag. Men, givet krisens omfattning, handlar det hittills om relativt begränsade åtgärder. Men faran är inte över. I takt med stigande arbetslöshet kan vi förvänta oss ett ökat tryck på åtgärder som skyddar produktion och jobb i olika länder från konkurrens utifrån.
Mycket tyder på att samtidigt som globaliseringen har knutit världen samman och ökat det ömsesidiga globala beroendet, så har den allmänna opinionen blivit mer skeptisk till ökad handel och ekonomisk integration. Så vilket var utgångsläget när världen gick in i en djup kris?
Kommerskollegium har analyserat hur protektionismen har utvecklats det senaste decenniet. Vi använder flera olika infallsvinklar. Vi studerar i vilken riktning olika handelspolitiska instrument har utvecklats samt utvecklingen i enskilda sektorer. Vi tittar på hur den handelspolitiska kartan ändrats. Vi analyserar handelns utveckling i förhållande till BNP. Rapporten presenteras i Almedalen den 3 juli tillsammans med Världsbankens och WTO:s bedömningar av de handelspolitiska effekterna av krisen.
Slutsatsen är att protektionismen tydligt har minskat, mätt med i stort sett alla mått och i alla delar av världen.
Världen har upplevt en lång period av allt öppnare handel. Bland de länder som bedriver handel, har importen ökat i nästan alla länder – och den har ökat betydligt mer än produktionen i länderna. Världshandeln ökar alltså snabbare än produktionen. Världshandeln motsvarade 22 procent av världens BNP år 1995; år 2007 hade siffran stigit till 32 procent. Antalet WTO-medlemmar ökade från 128 till 153 länder, vars andel av världshandeln utgör 95 procent. Utrymmet för världens länder att slå in på en protektionistisk väg begränsas därmed, eftersom WTO:s regelverk binder medlemmarna vid en miniminivå av öppenhet. En uppgörelse i Doharundan i WTO skulle ytterligare öka bindningen och vara en betydelsefull injektion i världsekonomin.
De traditionella handelshindren som tullar och kvoter har minskat eller helt avskaffats. På andra områden, som subventioner och tekniska handelshinder, har regelverket blivit starkare. Antidumpningstullar är ganska oförändrade över tiden, samtidigt som handeln har ökat. Det kan slutligen också konstateras att den alltmer integrerade världsekonomin, det ökade ömsesidiga handelsberoendet mellan länder, liksom alltmer integrerade produktionskedjor, gör att det är svårare för länder att införa protektionistiska åtgärder som inte samtidigt skadar den egna ekonomin.
Allt detta inger hopp, eftersom en öppen handel kan bidra till att lösa krisen, medan protektionism skulle fördjupa den ytterligare.
Lena Johansson, generaldirektör Kommerskollegium
|