Området omfattar i princip alla frågor på jordbruks- och livsmedelsområdet med handelspolitisk anknytning. Före 1995 reglerades dessa frågor på global nivå genom det allmänna multilaterala regelverket inom GATT. Som ett resultat av den s.k. Uruguayrundan kom sakområdet jordbruk och livsmedel att underkastas särskilda regelsystem. Sedan 1995 finns därför separata internationella avtal inom WTO som reglerar omfattningen av gränsskydd och stödåtgärder inom jordbruket (jordbruksavtalet) samt sanitära och fytosanitära skyddsåtgärder för livsmedel, djurhälsa och växtskydd (SPS-avtalet). I samband med avtalens tillkomst inrättades också inom WTO en jordbrukskommitté och en SPS-kommitté för att följa utvecklingen inom respektive avtalsområde.

Kommerskollegium har ett övergripande ansvar för alla handelspolitiska frågor (särskilt frågor inom ramen för WTO). Inom sakområdet jordbruk och livsmedel arbetar kollegiet i nära samverkan med framför allt Jordbruksverket och Livsmedelsverket. Inom båda sakområdena - jordbruk och livsmedel - har kollegiet i uppgift att svara för eller delta i förekommande utredningsarbete samt att utgöra remissinstans för regeringskansliet i WTO- och övriga handelsrelaterade frågor.

Trots tidigare neddragningar är såväl gränsskydd som stödåtgärder fortfarande relativt höga inom jordbrukssektorn jämfört med de flesta övriga sektorer. Förhandlingar med syfte att uppnå ytterligare liberalisering pågår för närvarande inom ramen för WTO sedan våren 2000. Inom EU har genomförts en begränsad intern reform av EU:s egen jordbrukspolitik. Beslutet innebär att ett steg har tagits i riktning mot en ökad marknadsorientering av EU:s jordbruksnäring.

SPS-frågorna får också en allt större internationell betydelse, vilket sammanhänger med att antalet handelspolitiska konflikter som rör åtgärder till skydd för konsumenter, djur och växter har ökat i antal. Liksom jordbruksfrågorna är även SPS-frågorna (t.ex. frågor om säkra livsmedel) av stort politiskt intresse för Sverige.

Även de frågor som rör WTO-avtalet om tekniska handelshinder (TBT-avtalet) får en allt större betydels på jordbruks- och livsmedelsområdet. Skälet till detta är bl.a. ökad uppmärksamhet kring frågor om produktionsmetoder, djurskydd och märkning av bl.a. livsmedel.