Antidumpningsåtgärder

(AD-åtgärder) Om en exportör i ett land säljer sina varor till dumpade priser på ett annat lands marknad har importlandet i fråga möjlighet att införa antidumpningsåtgärder för att motverka den skadliga effekten av dumpningen. Åtgärden tar oftast formen av en tillfällig tull, som syftar till att höja priset på den importerade varan så att konkurrensen jämnas ut. De länder som är WTO-medlemmar måste följa regelverket i WTO:s Antidumpningsavtal (Agreement on Anti-dumping) vid införandet av antidumpningsåtgärder.

I EU implementeras regelverket genom antidumpningsförordningen (Rådets förordning 1225/2009). Antidumpningsåtgärder kan införas om undersökande myndighet kan påvisa förekomst av dumpning och att unionsindustrin skadats samt att det kan påvisas att det är den dumpade importen som orsakat skadan. För att beräkna dumpning gör den undersökande myndigheten (i EU:s fall görs detta av Europeiska kommissionen) en granskning av vilket pris samma vara säljs till på det exporterande företagets hemmamarknad, det så kallade normalvärdet. Normalvärdet jämförs sedan med företagets priser på exporten till det land där dumpningen misstänks ske. Skillnaden mellan normalvärdet och exportpriset kallas dumpningsmarginal. Antidumpningstullens storlek får enligt WTO:s regelverk högst vara lika med dumpningsmarginalen.

I EU tillämpas en tilläggsregel som innebär att antidumpningstullen inte får vara högre än att den upphäver den skada som den dumpade importen ger upphov till på EU-marknaden, så kallad "lesser duty rule". EU tillämpar även ett test av det allmänna intresset (eller gemenskapsintresset) innan en åtgärd införs, det vill säga man väger de skadade industriernas intresse av antidumpningsåtgärden mot det samlade intresset hos övriga aktörer såsom konsumenter och de industrier som brukar den dumpade varan ifråga. Se Icke-tariffära handelshinder, Marknadsekonomistatus, Prisåtagande, Minimipris, Utjämningsåtgärder, Skyddsåtgärder.