Det första steget mot en inre marknad i EU togs redan 1958. Fördragets regler om den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer är centrala delar i den inre marknaden och nya rättsakter tillkommer och genomförs i medlemsländerna kontinuerligt. Vid sidan av det rättsliga arbetet samarbetar även medlemsstaterna för att på bästa sätt dra nytta av det gemensamma regelverket.
Historia
När Romfördraget trädde ikraft 1958 togs det första steget mot en inre marknad. Men det var först 1985, då kommissionen publicerade sin vitbok om förverkligandet av den inre marknaden, som arbetet tog verkligen tog fart.
De fyra friheterna
EU:s 27 medlemsländer samt EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein utgör tillsammans EU:s inre marknad. Mellan de 30 länderna ska varor, tjänster, personer och kapital kunna röra sig utan att hindras av tullar, avgifter, diskriminering eller nationella krav.
Genomförande av EU:s lagstiftning
Direktiv som antas enligt EU-fördraget ska genomföras av medlemsstaterna. I Sverige sker detta genom lag, förordning eller myndighetsföreskrift. Via kommerskollegiums genomförandedatabas kan man få information om vilka svenska rättsakter som genomför ett visst direktiv i svensk rätt.
Östersjöstrategin
Genom Östersjöstrategin ges de sju länderna kring Östersjön ett forum för samarbete i frågor som till exempel miljö, energi och handel. Kommerskollegium deltar i samarbete som rör handelshinder, tjänstehandel och varuhandel.