Tullunionen i EU 40 år

I EU:s grundfördrag från 1957 (Romfördraget) anges att genomförandet av de olika målsättningarna i fördraget (gemensam marknad, tullunion, gemensam handelspolitik, jordbrukspolitik etc.) skulle ske under övergångsperiod på tolv år räknat från fördragets ikraftträdande den 1 januari 1958. Den perioden löpte alltså ut den 31 december 1969. Bildandet av tullunionen förutsatte avveckling av förekommande import- och exporttullar och avgifter med motsvarande verkan samt handelsrestriktioner mellan medlemsländerna i EU (vid den här tiden de ursprungliga sex medlemsländerna). Dessutom skulle ett gemensamt gränsskydd införas mot tredje land i form av en gemensam tulltaxa.

Friheten från tullar och handelrestriktioner gäller inte bara varor med ursprung i medlemsländerna utan också tredjelandsvaror som är i fri cirkulation på den inre marknaden, förutsatt att importformaliteterna uppfyllts och tillämpliga tullar och avgifter med motsvarande verkan tagits ut och inte därefter helt eller delvis återbetalats. 

Avvecklingen av tullarna mellan medlemsländerna och anpassningen till de gemensamma yttre tullarna var slutförd den 1 juli 1968, ett och ett halvt år tidigare än som ursprungligen varit förutsett. Det möjliggjordes genom några s.k. accelerationsbeslut tidigare under 1960-talet. En förordning med EU:s gemensamma tulltaxa kunde därmed träda i kraft den 1 juli 1968. Att märka är dock att gemensamma tullar för jordbruksprodukter (produkter enligt bilaga II i fördraget) infördes först den 1 januari 1970. Här gällde alltså alltjämt den ursprungliga tidtabellen. För CECA-produkter, d.v.s. sådana produkter som föll under det s.k. Parisfördraget (kol, tackjärn och vissa stålprodukter), trädde gemensamma yttre tullar i kraft först 1972. Anledningen var att gemensamma tullar inte var förutsedda i det fördraget.

Införandet av en gemensam tulltaxa utgör endast ett, men viktigt, steg på vägen mot en tullunion i verklig bemärkelse. En sådan kräver bl.a. även en likformig tolkning av den gemensamma tulltaxan och en gemensam tullagstiftning som ersätter den nationella lagstiftningen på området. Tullunionen var – om hänsyn tas även till dessa faktorer – långtifrån fullbordad 1968. Då fanns, förutom tulltaxan, endast gemensamma regler för tullvärde och ursprung. Under tiden närmast därefter tillkom bestämmelser bl.a. om definition av gemenskapens tullområde, förädlingsverksamhet, tullager och transitering. Det stora och mer slutgiltiga harmoniseringssteget lät vänta på sig till 1993 då den för EU gemensamma tullkodexen trädde i kraft.
 
Gränskontrollerna i den interna handeln var därför kvar långt efter 1968. Det berodde inte enbart på avsaknaden av gemensam tullagstiftning. Under en tid efter 1968 förekom en del nationella avvikelser från tulltaxan som gjorde kontroller nödvändiga. Det förhållandet att skattebestämmelserna ännu inte harmoniserats medförde också att kontroll och uppbörd alltjämt måste ske vid gränserna. Ytterligare exempel var avsaknaden av helt gemensam handelspolitik, olika tekniska föreskrifter, bestämmelser om hälsa och säkerhet m.m.

Det fulla förverkligandet av de fria varurörelserna lät alltså vänta på sig. EU hade under lång tid efter 1968 tullunionen och jordbrukspolitiken som sin viktigaste grundval. Avgörande betydelse fick vitboksarbetet och enhetsakten 1987 där det uttalades att den inre marknaden skulle upprättas fram t.o.m. den 31 december 1992. De beslut som detta ledde till innebar att tullunionen fullt ut förverkligades och att EU inte bara i teorin utan även i praktiken numera utgör ett  tullområde. Tullverksamheten inriktas på gemenskapens yttre gränser med utgångspunkt i en gemensam tulltaxa och en gemensam tullkodex. Den 1 januari 1993 avskaffades det gemenskapsdokument som låg till grund för export- och importdeklarationer i internhandeln. Begreppen import och export förlorade därmed sin innebörd i den normala internhandeln.

Arbetet med tullunionens funktion inriktas för närvarande på en omfattande modernisering av tullkodexen och dess tillämpningsbestämmelser. Vidare pågår ett stort projekt som syftar till att införa att papperslöst tullsystem (e-tull) med omfattande datasystem för utbyte av uppgifter mellan tulladminstrationerna och andra myndigheter i medlemsländerna och med trafikanterna. Stor vikt fästs också vid att öka de olika tullmyndigheternas förmåga att tillämpa gällande bestämmelser på ett enhetligt sätt. 

Som central förvaltningsmyndighet för frågor om utrikeshandel och handelspolitik har Kommerskollegium fortlöpande följt utvecklingen av den västeuropeiska integrationen alltsedan Romfördragets tillkomst 1957. Under en följd av år publicerade Handelsdepartementet en serie inom kollegiet utarbetade detaljerade årliga redogörelser för fördragets tillämpning på olika områden, bl.a. i fråga om tullunionen. Serien sträckte sig fram t.o.m. 1972 då rapporteringen ändrade form med anledning av de förändringar på integrationsområdet som då skedde genom att Sverige och övriga EFTA-stater slöt bilaterala frihandelsavtal med gemenskapen.

Ytterligare information om tullunionen och jubileet finns på den särskilda webbplats som Europeiska kommissionen öppnat med anledning av de 40 åren. Du hittar webbplatsen här