Hur svensk är egentligen Sveriges export?

En tredjedel av Sveriges export består av import. För att utveckla sin konkurrenskraft har många svenska företag förlagt delar av sin produktion utomlands. Många företag har också skaffat sig utländska underleverantörer som förser dem med insatsvaror och insatstjänster (insatser) och de måste därför importera för sin produktion.

Andelen import i exporten har ökat från 30 procent 1995 till 33,5 procent 2005. Nästan alla svenska branscher har blivit mer beroende av utländska insatser, men det är stor skillnad mellan olika branschers importberoende, från åtta procent inom finansbranschen till hela 90 procent inom petroleumbranschen. Begreppet ”Made in Sweden” har därmed inte någon entydig betydelse.

Exporten bidrar med en tredjedel av svenskt BNP
Sveriges export är alltså mindre svensk än vad den kan verka. Men det betyder också att den inte bidrar lika mycket till Sveriges ekonomi som normalt sett hävdas. Traditionellt illustreras Sveriges behov av export med måttet exportens andel av BNP, vilken 2005 uppgick till 49 procent. Men eftersom detta är en bruttosiffra som inkluderar import från andra länder är det mer rimligt att istället använda sig av en nettosiffra, där importandelen är borträknad och vi endast räknar in det värde som faktiskt skapats i Sverige. Detta värde visar att exporten stod för 31 procent av Sveriges BNP 2005.  

Men den som tror att det allt mindre svenska innehållet i exporten betyder att Sverige tjänar allt mindre på sin export tror fel. Det finns inga motsättningar mellan en större importandel i exporten och en ökad betydelse av exporten för den nationella ekonomin, det kanske tvärtom är en förutsättning för framgångsrik export? Eftersom exportens värde ökat mer än importinnehållet i exporten ökat är Sveriges ekonomi idag mer exportberoende än förr. 1995 var nettoexporten 27 procent medan den under perioden fram till 2005 alltså stigit till 31 procent.

Tjänsteexportens betydelse är underskattad
Medan man kan hävda att exportens betydelse generellt för Sverige är överdriven, kan man samtidigt slå fast att tjänsteexportens betydelse är underskattad i förhållande till varuexporten. Det beror på att de varuproducerande företagen har ett större behov av insatser än tjänsteföretagen eftersom tjänstesektorernas kostnader i högre grad utgörs av löner. Det gör att tjänsteföretagen inte har lika stort importbehov. Nästan alla branscher inom tjänstesektorn har mindre än 20 procent import i sin produktion och export.

På grund av det stora importinnehållet i varusektorernas export är deras bidrag till Sveriges nettoexport överskattat medan tjänsteföretagens export, som är ”mer svensk”, är underskattad. Branscher som underskattas i exportsammanhang är bland annat FoU, IT och finanstjänster. Sammantaget utgör tjänsternas andel av nettoexporten 36 procent medan deras andel av den traditionella bruttoexporten endast utgör 29 procent. Flera faktorer pekar på att även 36 procent utgör en kraftig underskattning. Sverige är alltså betydligt mer beroende av tjänsteexport än vad som framgår av handelsstatistiken.

Oväntat om tullar och låglöneländer
Förutom dessa tre slutsatser drar vi ytterligare två slutsatser, som båda gäller varuhandeln specifikt. Dels konstaterar vi att hälften av EU:s importtullar belastar insatsvaror, vilket leder till högre kostnader för företag som importerar insatsvaror till sin produktion. Dels konstaterar vi, kanske lite oväntat, att de flesta processade insatsvaror (det vill säga insatsvaror exklusive rena råvaror) kommer från höginkomstländer i Europa. Bilden av outsourcing som något som huvudsakligen har att göra med att flytta produktion till låglöneländer stämmer alltså inte.

Henrik Isakson, Kommerskollegium

Läs rapporten:

Made in Sweden - Ett nytt perspektiv på relationen mellan Sveriges import och export

Rapporten finns även översatt till engelska:

Made in Sweden? A New Perspective on the Relationship between Sweden’s Exports and Imports