Generalized System of Preferences (GSP)

Efter en överenskommelse i UNCTAD 1968 införde i-länderna särskilda preferenser, dét vill säga nedsatta tullar, för utvecklingsländerna. Avsikten var att uppmuntra utvecklingsländernas industrialisering och export till i-länderna av bearbetade varor. Att förmånsbehandla vissa länder godkänns inom WTO:s regelverk genom den så kallade "Enabling clause", men varje land bestämmer själv de närmare villkoren för preferenserna.

EU:s GSP-system har fram till 2008 i praktiken endast gällt för utvecklingsländer som inte är AVS-länder, då dessa fått bättre preferenser under Cotonouavtalet. GSP-systemet erbjuder allmänna preferenser antingen genom tullfrihet eller genom en tullnedsättning. För konkurrenskraftiga utvecklingsländer upphävs preferenserna på enskilda varusektorer och rikare utvecklingsländer kan uteslutas helt. Förmånerna kan också temporärt upphävas för länder som till exempel tillämpar tvångsarbete.

Det från år 2009 gällande GSP-systemet består av tre separata förmånsarrangemang, ett bas-GSP, en stimulansordning för hållbar utveckling (GSP+) och Everything But Arms (EBA). De minst utvecklade länderna (MUL) omfattas av EBA.